Tomheten i Pandemins skugga

Livet började i ganska raskt tempo återgå till det normala efter tjugohundratalets enorma prövning på såväl mänskligheten och det etablerade samhället där allt stängdes ner och all form av mänsklig kontakt utanför hemmet skulle undvikas. I takt med att fler blev vaccinerade, sågs ett nytt normalt liv post Covid växa fram. Restauranger, caféer och bio slog upp sina dörrar och att just biosalongerna öppnade igen, blev ett slags grönt flagg för att pandemin äntligen hade tryckts tillbaka. 

Samhällets lock började ruckas och dess dörrar slogs åter upp. Vägen skulle emellertid visa sig lång för alla dem som fått en ändrad arbetssituation och inte längre hade den gamla tryggheten med den fasta månadslönen, de inarbetade arbetsuppgifterna, de vanliga kollegorna och hela den väletablerade vardagen. Det liv de hade pre Covid finns inte kvar; det finns inga arbetskollegor, inga jobbuppdrag och ingen kontinuerlig inkomst. Istället väntar för många hårt slit och en hel del investering för att bygga upp en ny tillvaro och livsstil i efterdyningarna av pandemin. För många innebär det en helomvändning i karriären där tjänsten man hade Pre-Covid inte längre finns kvar och alternativet är att helt sadla om.

Det blir ett heltidsarbete med CV-skrivande, ansökningar, intervjuer och förberedelser av olika slag på en arbetsmarknad med en stenhård konkurrens och många sökande till varje tjänst. Det är en tuff kamp om de jobb som finns efter över ett år med distansarbete, stängda serveringar, restriktioner och social distansering. Ett år med permitteringar, uppsägningar och uppmaningar om att stanna hemma, har inneburit förändringar i våra sätt att leva. Vi har vant oss vid att tillbringa en allt större del av tiden i hemmet, långt ifrån alla fysiska kontakter, företagsevent, träffar med kollegorna och middagar. Allt byggs upp kring virtuella möten, virtuella middagar och virtuella kaffepauser; allt fysiskt undviks till det yttersta. Cyberrymden blir vår livlina; det är där vi umgås, håller till och har kontakt med omvärlden. Vi till och med tränar via en videolänk. Hela vår livsstil har lagts om. I bostadsområdena möter man grannar raskt marscherande utrustade med headset och smartphones. 

Sommarsemestern, med den obligatoriska solsäkra veckan i Grekland eller Spanien, ersattes av semester i det egna landet. Många passade på att utforska landets norra delar med vandring och fjälliv medan andra skaffade husbil och turnerade på Österlen. Åter andra sökte sig ut i skärgården och njöt av klippbad och lata sommardagar. Restriktionerna till trots, sökte många sig till paddelbanorna för att ägna sig åt den nya folksporten paddeltennis, en slags kombination av squash och tennis men i team om fyra. Efter en sommar med stängda gränser och en parkerad flygflotta, var längtan efter Europa stor. Fullvaccinerade och med Covidbeviset i mobilen, begav sig de mest ressugna ut i Europa och ner till Medelhavet. Med munskyddet vant surrat runt armen anammades snabbt sydeuropeiska förordningar och normer och röda zoner trotsades.

Man talar om det nya normala, även om ingen riktigt vet hur detta kommer att se ut; ingen vet hur mycket av Pandemins vardag som kommer att bli ny norm. Det återstår att se hur livet Post Covid tar form; om vi kommer att vara begränsade och styras av Covidpasset; där passet delar in befolkningen i dem med pass och dem utan och där anti-vaxx inte erbjuds samma rättigheter som de med QR-koden. Även om detta inte blir norm Post Covid, är läget sådant idag att det är en app i mobilen som styr vem som får avnjuta en kopp kaffe på uteserveringen vid la Place Masséna i Nice och vem som inte får det. Hur det ser ut i ett Europa helt på grönt, återstår ännu att se. 

Att bara få vara

Aldrig har längtan efter att få resa varit så stor som 2020. Att fly från alla måsten och att få leva i nuet. Efter nästan ett helt år av restriktioner och nedstängningar, står en utlandssemester högt upp på listan. Vi längtar efter att få resa iväg, se nya miljöer, ta in nya intryck, njuta av den varma atmosfären, få strosa runt och upptäcka det vackra, det annorlunda, det magiska med att inte ha några deadlines, inbokade möten, körningar till träningar, cuper, matcher eller andra schemalagda aktiviteter eller åtaganden.

Vi vill kunna koppla bort allt som i vanliga fall styr våra liv och att kunna ta dagen som den kommer. Att få insupa den nya omgivningen till fullo, stanna upp och bara vara; låta sig dras med i stadens vimmel, i havets brus, i ortsbornas förflyttningar. Att få ta morgonkaffet på det mysiga caféet della piazza där vi är åskådare, där vi följer omgivningens impuls. Vi har ingen tid att passa, inga körningar, inga måsten; tiden står stilla och vi bara njuter av att färdas med i ortens tempo; av att bli en del av myllret av människor som susar förbi. Vi följer mamman med barnet som susar förbi, vi följer det förälskade paret som fyllt av energi och spritter svävar fram, vi ser hur mannen med den portföljväskan skyndar vidare. 

Det är ändå något magiskt med att sitta där på piazzan och bara få vara, bara få drömma oss bort, vara en passiv betraktare som blir en del av allt som utspelar sig denna morgon i den pittoreska lilla byn vi befinner oss i. Tiden står stilla och timglaset rinner inte ut utan fylls istället hela tiden på med nya impulser, nya besökare, nya flanörer som intar scenen och ingjuter kraft och stuns på en skådeplats som bokstavligen sjuder av liv. Det höga tempot och hårda slitet under året som gått sätts plötsligt i ett perspektiv, synliggörs, går i revy i kontrast till de skummjölkstoppade, underbart doftande caffè crema baristan kommer med på en elegant bricka tillsammans med två biscotti al limone. Vi andas in torgets lugn, känner den lätta brisen som söker sig in från havsbandet utanför den lilla stadskärnan; luften fylls av en blandning av frisk saltstänkt tång som bara finns i städerna kring Medelhavet och serveringarnas vällagade rätter.

En albatross som flugit in över staden vittnar om att dagens första pesche frescho angjort hamnarna; doften av merluzzo, polpo, sardina, seppia…söker sig in från kajerna. De första lunchgästerna börjar inta uteserveringarna där traditionella rätter som insalata caprese och maccheroni alla chitarra bärs ut. Dofterna av Bougainvillea och Oleanders blandas med friska fläktar som sveper in över oss, där vi bjuds in att följa torgets rörelse vilket nu intagits av nya flanerare, som snabbt tar över vårt bord då vi reser oss upp och strosar ner mot strandpromenaden som sträcker sig längs med hela Genoabukten. Vi blickar ut över det tindrande, klarblåa vattnet där vi följer havsremsan som sträcker sig så långt ögat ser.. Tiden står stilla, vi har kopplat bort alla de oändliga måsten som stod på den dagliga tablån under 2020. Vi lever i nuet och låter oss föras med i ortens händelser och tillåter oss att bara vara.

Coronas förödande effekter

”Jag sitter numer ensam hela dagarna och stirrar in i en skärm.”, hör jag en kvinna i 40-årsåldern säga till kvinnan som går bredvid henne. ”Jag träffar ingen, jag dricker kaffe ensam, jag äter lunch framför (dator)skärmen och jag växlar knappt ett ord med någon på hela dagen.”, fortsätter hon. ”Jag kan inte fortsätta så här mycket längre.”, hör jag henne säga innan min dotter kommer ut från sin danslektion och föräldrar och barn skingras.

Det är mars 2021 och pandemin har legat över oss i ett år. Även om Sverige har varit förskonat från en lockdown, så har restriktionerna varit otroligt kännbara. Befolkningen har tvingats isolera sig, sluta umgås med släkt och vänner, begränsa sig till den allra närmaste familjen och lämna hemmet endast för att uträtta det mest nödvändiga. Det har varit ett år vi inte tidigare har sett; ett år där tusentals entreprenörer sett sin verksamhet halverad eller  utplånas helt. När de som tidigare satt inne i städerna och jobbade plötsligt jobbade hemifrån, var det en hel samhällsapparat som inte längre betjänades. Hela gallerior stod tomma, klädaffärerna hade inga kunder och lunchställen fick stänga. Onlinehandeln däremot blommade.

Flygtrafiken upphörde helt under flera månader där landsgränserna stängdes. I nästan ett halvår stod alla flyg världen över parkerade – i en tid när resandet var en viktig och frekvent del av vår vardag. Vi var vana att kunna röra oss fritt, ta en weekend till något mysigt ställe – bara för att få komma bort, fylla på med energi och få nya intryck. Att kunna åka ner till Paris, Rom eller över till London ett par dagar för att få göra något annat än att stirra in i en skärm eller att serva andra, var ett så otroligt viktigt inslag i våra liv. Nu rycktes även detta ifrån oss.

Det har talats om effekterna av det gångna året där man kunnat konstatera att vi har en stark ekonomi samt nedåtgående arbetslöshet. Vad som däremot inte går att mäta är den psykologiska effekt ett nedstängt samhälle (om än inte helt) har på den enskilda individen. Att sitta isolerad och stirra in i en skärm hela dagarna; att inte kunna umgås med vänner och familj; att inte kunna ta en weekend eller röra sig fritt, är begränsningar vi inte är gjorda för i dagens samhälle. Vi behöver kunna få förflytta oss utan restriktioner; få bjuda över vänner och bekanta; träffas under familjesammankomster; få resa bort ett par dar.

2020 blev ett oerhört tufft och ansträngt år för oss alla. Många har sett sina livsverk gå i stöpet, många har upplevt att jobbet har tagit överhanden där jobb och vardag gått in i varann, bundna till hemmet och med en sfär begränsad till det egna kvarteret. Man har inte kunnat leva det liv man är van vid och man har inte kunnat fylla tillvaron och den lediga tiden med det vi vet ger oss energi, avkoppling och livsglädje. Att vi nu behöver få möjlighet att återuppta en ny, normal tillvaro där vänner, släkt, fritt förflyttande, avkopplande weekends blir naturliga komponenter, är tydligt. Men, vägen tillbaka kommer inte att vara en dans på rosor för alla; den kommer att vara kantad med många taggiga snår och törnen. Covid har gått fram som en tsunami. Återhämtningen kommer att ta tid.

Vardagens måsten föder stress

Vi har alla dagar när allt känns fantastiskt och dagar när det mesta tar emot och känns tungt. En intensiv period på jobbet med mer jobb än vi egentligen hunnit med följt av representationer på kvällarna och en hel del jobbrelaterade samtal utanför kontorstid har kanske följts av en massa måsten och förväntningar från andra håll. Saker som också måste hinnas med, men som det helt enkelt inte finns plats för. Vardagen kan vara full av måsten och förväntningar och vissa dagar kan kännas som ett enda virrvarr av körningar, inköp, lagande av olika maträtter, undanplockande, hjälp med skolarbetet osv. Helgerna, vilka är tänkta att vara en återhämtning, fylls även de av måsten. Det blir måsten på måsten på måsten varvat med förväntningar – från alla håll.

I ansträngningar att hinna med att ligga alla till lags, kör vi på – gasen i botten. Vi stressar och stressar och slår nästan knut på oss själva för att hinna med att vara överallt. Vi ackumulerar stress som vi lagrar inom oss. Vecka efter vecka, månad efter månad. Den där semesterveckan blir därför mycket efterlängtad – det är då vi skall plocka av oss all den här ansamlade stressen. Men, ofta räcker inte en veckas semester till. Det kan finnas nya måsten under semestern och framför allt, direkt efter semestern. Vi har hamnat i ett ekorrhjul där vardagens stress och krav börjar få övertag och där vi inte längre har kontroll. Vi har passerat gränsen för vad som kan förväntas av oss.

Det är hög tid att stanna upp och reflektera över hur vi kan bryta detta stressfulla mönster, vad vi kan göra för att minska kraven och dra ner på tempot. Det kan verka enkelt att skala ner och göra avkall på det som ger upphov till stressen. Men är det verkligen så enkelt?

Om det vore så enkelt att vi bara kunde några av de bitar som bidrar till att vi får för mycket på vårt veckoschema, skulle vi ju knappast lida av någon stress. Det är alltså inte så enkelt; vi har våra inrutade liv med fullspäckade scheman där ruta 1 följer på ruta 2. Att plocka bort några rutor här och där går inte då vi inte har någon annan som fyller upp den rutan. Vi blir oersättlig. Vi kan inte göra avkall på oss själva och den ruta som är tillskriven just oss. Samtidigt vet vi att vi måste göra något för att komma tillrätta med det alltför fullspäckade schemat.

Att här få en samtalspartner som kan hjälpa till och hitta en ny struktur, en ny, bättre fungerande vardag, kan vara a och o för att få till stånd en förändring och en ny tillvaro där vi hinner hämta andan, hinner med oss själv och där vi inte slår knut på oss själv. Varje dag.

Terapiform, metod & forskning

Olika terapier går generellt in i varann och kommer ofta in sig på samma områden. En fördjupning i flera av dem ger ett extra berikande och en ökad bredd att luta sig mot då de alla innehåller vikta inslag. De metoder jag själv fastnat för och fokuserar extra på (främst baserat på de fördjupningar jag gjort) är psykosyntesen, integrativ psykoterapi med psykosyntes som grund, KBT & Mindfulness.

Psykosyntes

Psykosyntesen fokuserar på potentialen i varje människa. Den grundades av Roberto Assagioli (1888-1974). Assagioli föddes i Venedig och var psykiater i den freudianska skolan. Han var samtida med både Sigmund Freud och Carl Gustav Jung.

Assagioli ansåg liksom Jung att psykoanalysen koncentrerade sig för mycket på det sjuka hos individen, och ville istället se människan som frisk.
Assagioli valde att istället för Freuds psykoanalys (där ordet analys betyder plocka isär, sönderdela) använda ordet psykosyntes (där syntes betyder sammanfoga, smälta samman). Han menade att vi inte behöver vara antingen eller, utan snarare både och eller mer än. Assagioli menade också att det inte räcker med att analysera varför vi beter oss som vi gör, vi måste få verktyg för att kunna omvandla alla våra nya insikter till ett praktiskt handlande som omfattar alla delar av människan.

Samspelet och helheten gör att vi mår bättre både psykiskt och fysiskt. Det ger oss bättre förutsättningar för ett hälsosamt liv i balans och harmoni.

Psykosyntesens tankar bygger på att varje människa är unik och har en egen potential till utveckling.

Psykosyntes är en metod för psykologisk utveckling och självförverkligande för dem som vägrar bli slavar åt sina inre spöken eller yttre påverkan, för dem som vägrar att passivt ge efter för det psykologiska spel som pågår inom dem, utan istället är beslutna att bli herrar över sina egna liv.”
Roberto Assagioli

KBT

Handlar om hur vi lär oss att tänka om för att bryta icke funktionella eller negativa tankemönster. Vi jobbar med att förändra tidigt inlärda, men kanske dysfunktionella, mönster. Inriktar sig på ångestproblem, depressioner, sviktande självförtroende, ätstörningar, svårigheter med sex- och samlevnad, missbruk, sömnsvårigheter, schizofreni, olika fobier stressproblem eller psykosomatiska problem. Fokuserar på att ta kontroll över sitt liv.
Kan vi förstå varför vi beter oss som vi gör underlättar det för oss att göra de förändringar vi önskar. Terapins grundare studerade deprimerade patienters självuppfattning och hur deras ibland destruktiva tankar styrde deras känslor och handlingar. Man insåg snart tankarnas vikt och inte bara själva beteendet och idag har man integrerat känslor och medveten närvaro (mindfulness). Och precis som i psykosyntesen har man nu även inkluderat de existentiella och filosofiska frågorna.
KBT fortsätter att växa som integrativ terapiform genom att ta till sig nya evidensbaserade metoder och begrepp.

Mindfulness

Enkelt uttryckt kan vi säga att mindfulness är att medvetet och icke dömande rikta uppmärksamhet mot vad som händer i nuet. Vi kan därför säga att mindfulness är en typ av sinnesstämning där vi är helt medvetna och uppmärksamma på vad som händer i nuet. Det kan handla om att vara närvarande, njuta av upplevelser såsom en måltid, en konsert eller ett uppträdande och inte sitta försjunken i lektyr, medier, telefon mm. Mindfulness utövas ofta i form av sittande meditation. Olika former av mindfulness användas idag världen över av terapeuter och psykologer för att behandla psykisk ohälsa såsom depression, ångest och stress.

Gratis mindfulnessövningar att lyssna på/ladda ner – Mindfulnessportalen

När gnistan slocknar

Har du och din partner börjat glida isär och utvecklas var och en åt sitt håll? Har ni inte längre några gemensamma intressen, några gemensamma mål eller någon gemensam tid? Blir det allt oftare kanske kollegorna eller vännerna som du delar personliga nyheter med. Även om din partner förstås bryr sig om dig, kanske ni inte längre har samma intressen. Att gå ut på en romantisk middag eller andra gemensamma åtaganden figurerar inte längre. Ni lever numer parallella liv och har som enda gemensamma barnen och att ni lever under samma tak. Han/hon ägnar sig åt sitt jobb och sina saker medan du fokuserar på ditt. Din partner är inte längre den första du vänder dig till för stöd och råd. Intimiteten mellan er finns inte kvar, ni anstränger inte längre för att fånga den andra partens uppmärksamhet.

Man har identifierat några olika typiska tecken på att ett förhållande är på väg att falla sönder när :

1) Tid för relationen inte längre prioriteras – ni gör hellre saker på egen hand, saker som intresserar er mer än att göra något tillsammans.

2) Din partner är inte längre den första du berättar något för, du delar hellre saker med dina vänner, familj eller andra, inkl. vänner i en chat.

3) Du glömmer snabbt bort små detaljer som han/hon berättar för dig, du är fullt upptagen med dina egna åtaganden och bryr dig inte längre så mycket om vad din partner har planerat.

4) Relationen förnyas inte, ni planerar inget gemensamt firande av dagen ni blev ihop, förlovade er eller har bröllopsdag. Ni planerar heller inget giftermål om ni ännu inte är gifta. Ni fortsätter bo ihop av gammal vana men inte av något äktenskapsskäl.

5) Du har ofta känslan av att din partner inte kan göra något på ”rätt” sätt och hittar fel i allt han/hon gör. Dina känslor för din partner har avtagit.

6) Ni har inte längre några gemensamma intressen. Lyckade förhållanden behöver inte alltid göra allt tillsammans, men de har ialla fall några saker de gör ihop. När ni träffades hade ni kanske något ni båda uppskattade att göra men som nu inte finns kvar.

7) Det blir att allt svårare att se mellan fingrarna med misstag din partner gör.

7 vetenskapligt bevisade hälsofördelar med meditering, enligt experterna

Meditering kan bli ett verkligt lyft för din mentala hälsa, skapa en bättre balans i din tillvaro, minska ditt sötsug och hjälpa dig tänka bort smärta.

Att sakta ner vår tankebana kan vara svårare än vi tror, men kan verkligen vara värt ansträngningen. Att meditera tränar ditt sinne att fokusera din medvetenhet på nuet, vilket kan hjälpa dig att uppnå tillståndet Zen. Detta tillstånd av lugn ger dig inte bara en god sinnesstämning, utan är också bra för din hälsa.

1. Meditation förbättrar din mentala hälsa

Det handlar om att minska en stress vilken successivt byggts upp inom oss och som kan byggas på ytterligare och leda till högt blodtryck, hjärtsjukdomar, övervikt and även ångest i olika former.

2. Meditering minskar skadlig inflammation

Kronisk inflammation ger upphov till strukturella förändringar vilka har kopplats till flera kroniska sjukdomar som cancer, diabetes, IBS och Alzheimers. Studier har påvisat att meditering har en potential att minska olika former av kronisk inflammation.

3. Meditation kan minska småätandet

Mindless eating handlar om att medvetandegöra relationen till maten, ätandet och kroppen genom inkludering av alla sinnen, igenkänning av vanor och medvetenhet om hunger och mättnad. Att sätta i sig en hel påse chips genom en kompulsiv handling, är inte ett medvetet beslut. Mindfulness hjälper oss att bli medvetna om den begärets orsak och vår förmåga att kontrollera detta.

4. Bra för hjärnan

Den kognitiva prestandan förbättras och det sägs att 40 min meditering per dag gör stor skillnad för att minska stress, förbättra inlärning och minnet.

5. Förhindrar åldrande i förtid

Vi vet att stress är en av de främsta orsakerna till åldrande och att det ökar risken för hjärtsjukdomar, stroke och cancer.

6. Hjälper dig att hålla dig frisk

Meditering hjälper immunsystemet och hjälper oss att stå emot infektioner. Vi blir mer motståndskraftiga.

7. Bättre kontrollera smärta

Meditering ger dig ett lugn och bättre kontroll på dina impulser och hjälper dig därför att kunna ta emot och hantera smärta.